Julia Carlsson ♥

Vill verkligen tacka för allt stöd jag har fått! Har fått många fina kommentarer och meddelanden som verkligen har berört mig! Det gör mig väldigt glad att så många bryr sig. Inlägget som jag skrev här för två dagar sedan är det över 1500 personer som har läst!! Det trodde jag aldrig när jag satt och skrev. Hade så mycket tårar i ögonen att jag knappt såg vad jag skrev. Igår opererades mamma och hon har vaknat och jag har kunnat prata med henne. Så det känns väldigt skönt! Vet inte hur det har gått eller så men tror nog att det har gått bra. Däremot så ser hon inte så bra då dom har opererat vid synnerven. Vet inte än vad som händer nu och vad hon ska få för behandlingar. Jag hoppas verkligen på det bästa nu! Min älskade kämpe! When life changes to be harder, change yourself to be stronger! /julia

Ett tag trodde jag att livet inte kunde bli värre. Efter att ha blivit lämnad av den person man älskar allra mest så kändes det som att man va så långt ner på botten man kunde komma. Men jag hade fel man kunde gräva en grop på botten och komma lite längre ner ändå och må ännu sämre. Jag tänkte nu att jag skulle berätta om min älskade mamma. För tre år sedan fick min mamma bröstcancer. Något som var otroligt tufft framför allt för henne men även för hela familjen. Hon sökte till vårdcentralen för att hon hade en knöl i bröstet. Den första läkaren hon kom till kände inte ens på bröstet utan bara kollade i sin dator, hon blev sedan hemskickad. Men knölen växte och mamma gick tillbaka till vårdcentralen. Hon fick då träffa en annan läkare som inte heller kände på henne utan bara pratade och kollade på gamla mammografier. Den här läkaren påstod då att mamma inbillade sig att hon hade en knöl i bröstet och tyckte då att mamma behövde psykisk hjälp. Hon fick då prata med en psykolog och efter det så kände hon sig bara idiotförklarad. Men knölen växte och mamma gick till vårdcentralen ytterligare en gång och hamnade då hos ännu en annan läkare som då skickade vidare henne. Mamma hade sökt hjälp i ett helt år utan att få någon hjälp. När hon väl skickades vidare så konstaterades det att hon hade bröstcancer och hade haft det i över ett år. Det var en elakartad tumör som då hade växt och blivit ganska stor och det hade även spritt sig till lymfkörtlarna. Hon tvingades då att opereras och sedan gå igenom både cellgiftsbehandling och strålning. Det var självklart en väldigt jobbig tid för henne. Hon tappade håret. Men hon kämpade på och det gick riktigt bra. Hon mådde bättre och bättre och håret växte ut igen. Hon hann aldrig att bli friskförklarad för det tar fem år att bli det. Men nu kom det stora bakslaget. Mamma har vart yr under en tid och nu på senare tid så har det blivit sämre. Hennes syn försämrades på ena ögat och hon blev otroligt ljuskänslig.Till sist blev hon så yr att hon fick åka ambulans från jobbet. Hon kom då till Motala där dom undersökte henne. Hon fick då några övningar som hon skulle hem och göra för att förbättra yrseln. Några dagar senare var hon så yr så hon knappt kunde gå, så då gick hon ner till vårdcentralen igen. Samma sak här hon fick några övningar att hon skulle skaka på huvudet. Men mamma blev bara sämre och sämre så söndagen förra veckan fick hon åka ambulans igen. Nu kom hon in till Linköping. Redan samma kväll fick vi veta att det inte såg så bra ut. Men vi fick inte besked förrän tisdag efter att hon hade gjort en magnetröntgen .Det är alltså en vecka sedan idag som vi fick detta besked. Det var då den stora chocken kom. Mamma hade fått en cancertumör i hjärnan. Man visste inte då om det skulle gå att göra något. Man visste inte om man skulle operera. Då det är stora risker med en operation i hjärnan. Men sedan bestämdes det att dom skulle försöka operera. Operationen blir av i morgon. Just nu är det otroligt mycket tankar som snurrar i huvudet. Man är orolig och ber till högre makter att detta ska gå bra. Det har visat sig att den här tumören kommer i från bröstcancern. Man tänker självklart mycket på att om mamma hade fått hjälp första gången hon hade sökt så kanske det inte hade behövt gå så här långt. Förstår inte hur en läkare kan anklaga en kvinna för att hon inbillar sig att hon har en knöl i bröstet. Så här får det inte gå till. Tyvärr har detta drabbat den finaste människan i mitt liv! Du är stark mamma! Vi klarar detta tillsammans! /julia

Har inte bloggat på länge nu! Det har hänt en del saker som har gjort att jag inte har orkat eller velat blogga. Idag är det fyra veckor sedan jag blev lämnad av den jag älskar allra mest. Dessa fyra veckor har vart dom värsta i mitt liv. Har mått väldigt dåligt. Har fortfarande svårt att förstå att det är sant. Men jag är otroligt lycklig över alla mina fina vänner som har stöttat mig. Detta kommer jag aldrig någonsin komma över. Har haft väldigt mycket i skolan med. Men nu är det äntligen lov. Måste i och för sig plugga rätt mycket på lovet med och jobba en del på gymmet med. Men det blir i alla fall lite vila. Kommer nog att åka till Göteborg några dagar med. Ska ta bussen dit och umgås med min kusin. Vilket ska bli väldigt roligt. Igår var jag på 18-årsfest. Vilket blev en lyckad kväll för min del. Mycket härligt folk. Ikväll ska jag nog bara vara hemma och ta det lugnt. Ska nog köpa mig en godispåse och kolla på melodifestivalen. Förra lördagen var jag på plats i cloetta center när melodifestivalen var där. Var en rolig kväll det med. /julia